Journal
Han bankar lite på mitt knä
trycker på kroppsdelar
frågar om jag har ont
trycker på kroppsdelar
frågar om jag har ont
Rädslor och Gömställen
kontrollförlust
att krascha totalt
verklighet versus förväntan
erfarenheter riskbedömer framtid
minnets associationer flackar
att krascha totalt
verklighet versus förväntan
erfarenheter riskbedömer framtid
minnets associationer flackar
Medicinsk Rätt
Fukttålig, fläcktålig och lätt att göra ren, om du vill skvätta iväg torskfilén. Låta den panerade fisken simma genom matsalens enda fönster, gjord i akvarell, en målning delad på två canvas med ett bergslandskap i botten.
Fantomljud
Vad händer i efterskalvet? När allt är sagt, när alla tårar är fällda, när allt blir tyst.
Bild: Francesca Woodman
Bild: Francesca Woodman
Djur
och jag tänkte
att den skulle börja
prata med mig
men det gjorde den inte
för den var en grävling,
och jag en människa
att den skulle börja
prata med mig
men det gjorde den inte
för den var en grävling,
och jag en människa
Bekräftelskan
Pjäs uppläst tillsammans med Matilda Jansson och Klara Fredén.
Inspirerad av Jesper Walderstens konst.
Inspirerad av Jesper Walderstens konst.
Vinnarnovellen i Lilla Augustpriset 2014: Orangeriet
Jag vet att jag inte borde men jag gör det ändå. Jag dröjer kvar. Låter fingrarna gräva sig ner i den mjuka myllan. Ser ur ögonvrån hur pappa på nytt sträcker sig mot kannan. Hur hjulen på rullstolen tippar åt sidan och hur han plötsligt ligger på golvet.
Novellyran 2013 - Spelet
Ibland
måste jag fly. Fly dit jag kan springa och springa utan att stanna, köra i
tvåhundra kilometer i timmen och kollidera så att eldsflammor uppstår och
hoppas på att hela jag dekomponeras till otaliga partiklar. Men jag har två liv
kvar och energin räcker till att ge mig kraften att springa trehundra meter
till, falla ihop bakom en tegelmur, plocka fram ett vapen och avfyra det. Låta
den blanka metallen genomborra ett pixelskapat bröst. Ibland känns det skönt.
måste jag fly. Fly dit jag kan springa och springa utan att stanna, köra i
tvåhundra kilometer i timmen och kollidera så att eldsflammor uppstår och
hoppas på att hela jag dekomponeras till otaliga partiklar. Men jag har två liv
kvar och energin räcker till att ge mig kraften att springa trehundra meter
till, falla ihop bakom en tegelmur, plocka fram ett vapen och avfyra det. Låta
den blanka metallen genomborra ett pixelskapat bröst. Ibland känns det skönt.
Novellyran 2012 - Att svälja ett papper
Egentligen
var det rätt dumt. Skitdumt. Vem gör så? Men nu var jag bara tvungen att
svälja. Han hade ju öppnat dörren. Och så hade jag stått där. Med det i min
hand. Hans blick var retfull och han försökte ta det ifrån mig. I stunden
verkade det vara den enda lösningen. En för dramatisk lösning. Så dramatiskt
att det blev komiskt.
var det rätt dumt. Skitdumt. Vem gör så? Men nu var jag bara tvungen att
svälja. Han hade ju öppnat dörren. Och så hade jag stått där. Med det i min
hand. Hans blick var retfull och han försökte ta det ifrån mig. I stunden
verkade det vara den enda lösningen. En för dramatisk lösning. Så dramatiskt
att det blev komiskt.
